När Katarina Sundström Rask blev utbränd för några år sedan började hon sticka och fick tankarna att sluta snurra. Nu har hon öppnat en garnbutik i Hönsarvet.
Foto: Karin Diffner

Katarina stickade sig frisk

BORLÄNGE. När Katarina Sundström Rask drabbades av utmattningssyndrom provade hon på handarbete som ett sätt att varva ner. – Jag började sticka och sedan har jag inte kunnat sluta, säger Katarina som i dag driver företaget RaskaRe stickning på fritiden.

Katarina Sundström Rask öppnar dörren till suterränghuset vid Hönsarvsberget iklädd lång kjol och stickad tröja med olika mönster i bårder.
– Det kallas hönsestrik och passar mig perfekt, säger hon.
Hon visar in till den lilla garnbutiken i källaren och förklarar att hönsestrik är ett slags politisk stickning som började på 1970-talet då man ville lyfta kvinnors arbete.
– Och jag stickade den här tröjan när jag hjälpte en person att få uppehållstillstånd.
Vid närmare granskning av tröjan visar det sig att de klassiska figurerna i svenska folkdräkter varvas med någon i Muhammedbyxor, burka och Amnesty-ljus. Och på armen är en text om humanitet instickad.

Katarina kommer från Falun och flyttade för tolv år sedan till Borlänge för ett lärarjobb och för att huspriserna var lägre.
Som lärare har hon arbetat mycket med nyanlända och blev 2013 tillfrågad om hon ville bli kommundoktorand i ämnet mottagande av nyanlända elever.
Och Katarina tackade ja – som den “duktiga flicka” hon med ett litet leende berättar att hon alltid varit.
– Jag måste alltid vara bäst, duktigast av alla.
Forskningen skedde på halvtid samtidigt som Katarina fortsatte jobba och tillsammans med maken Anders tog hand om två små barn och renoverade ett hus. I dag har hon svårt att minnas sin examen.
– Det var något av det roligaste och det jobbigaste jag gjort. Och jag trodde inte att man kunde bli utbränd av något som var så roligt. Men det kunde man, konstaterar hon.
Katarina sjukskrevs för utmattningssyndrom i november 2018. Hon mådde dåligt, hade svårt att sitta stilla och tankarna snurrade:
– Jag hade jättehöga krav på mig själv. Det handlade om vad jag måste och borde och om jag var en bra förälder eller fru, om jag hade städat eller gått upp i vikt. Och sådant där.
Som barn hade Katarina lärt sig att sticka rätstickning. Då och då under livet hade hon stickat några halsdukar men inget mer avancerat. Nu prövade hon återigen på hantverket.
– Det blev ett sätt att sitta ner och få kroppen att stanna. När jag tvingades hålla reda på maskor och mönster så slutade det snurra i huvudet, berättar hon.
I kökssoffan satt hon sedan, stickade och stickade. Hon började med flerfärgade tubsjalar medan hon lyssnade på ljudböcker och provade efter hand att sticka tröjor efter mer avancerade mönster.

I takt med att högen med alster växte blev Katarina också allt friskare. Hösten 2019 var hon tillbaka på jobbet – och det var också stickningen.
– Jag har svårt att koncentrera mig men märkte att jag minns mer från möten om jag stickar under tiden.
Så småningom började omgivningen berömma hennes tröjor och ville beställa egna.
– Första tanken var att jag inte var tillräckligt bra, men sedan tänkte jag att det ska inte jag bestämma. Om folk tycker det, så är jag väl det.
För drygt ett år sedan öppnade Katarina också garnbutiken RaskaRe stickning hemma där hon sedan dess under fredagar och lördagar säljer garn som hon noga valt ut.
– Det är jätteviktigt för mig att få välja garn som jag kan sälja med gott samvete. Det ska var bra ur miljösynpunkt, djuren ska inte ha farit illa och människor som arbetat med garnerna ska ha haft bra villkor.
Letandet har resulterat i att Katarina mest har ullgarner från Norge.
– Vi har superbra ull i Norden och den ska vi ta vara på.
Är den inte dyr?
– Nej, den behöver inte alls vara så mycket dyrare. Och det finns många medvetna kunder som också vill kunna sticka med gott samvete. Och som gärna stöttar en lokal butik.


Att värna om miljön går inte alltid hand i hand med att vara en bra försäljare, berättar Katarina. Kunder som redan har huset fullt med garner men ändå är sugna att handla hos henne brukar hon till och med avråda från att köpa.
– Då brukar jag säga: “Du kanske ska sticka upp det du har hemma först”, säger hon och skrattar.
– Det är lite dubbelt för jag vill ju sälja, men miljön måste gå före mig.
I dag mår Katarina mycket bättre men måste vara vaksam för att inte bli sjuk igen.
– Jag är hela tiden medveten om var mina gränser går och hur mycket jag klarar av. Och fortfarande är stickningen det lättaste sättet för mig att varva ner.
Nu drömmer Katarina om att kunna utöka garnbutiken, skaffa en lokal mera centralt och att kanske arbeta med den på halvtid. Men det ligger långt fram i tiden.
– Jag är rädd för att det ska förta det roliga och bli en press om jag måste tjäna pengar för att försörja mig på butiken. Jag är inte redo för en sådan stress nu.

Fakta/Katarina Sundström Rask
Ålder: 41 år.
Bor: I Hönsarvet.
Familj: Anders, 42, Helmer, 8, och Sixten, 7 år.
Yrke: Lärare och egen företagare.
Intressen: Att sticka, åka mountainbike med familjen och vara ute i naturen.
Butiksnamnets historia: Tidigare sydde Katarina kläder av återvunnen textil, till exempel gamla påslakan. Som en lek med hennes efternamn gjorde hon märken med texten RaskaRe där Re syftar på recyling, det vill säga återvinning.

Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS